Bitarna föll på plats

Så äntligen kom våra gäster. Jag sprang ut för att välkomna dem. Men vilken chock jag fick, den där rösten kände jag igen - kunde det verkligen vara sant?!? Jo det var det, det var min allra första matte som hade kommit. Blev alldeles till mig och bara måste kasta mig i famnen på henne och gosa loss. Det kändes så otroligt bra att ha hela sin flock samlad äntligen.


Med sig hade hon två fina hundflickor som genast begav sig till min kisshörna och markerade om den till sin.


Det visade sig att det inte var vilka flickor som helst det här inte, nej det var ju mina släktingar båda två. Den ljusa var lilla Emma och den mörkare var min mormor Siri.


Emma var riktigt rolig, hon lekte massor med mig. Det var också Emma som fick bitarna att falla på plats för mig. Jag förstod äntligen att det är en collie jag är och att vi inte är en sån sort som behöver hålla på och bada och umgås med alla slags fjäderfän. Det var så skönt att få veta mer om sig själv och slippa ha ångest över att jag har lång näsa och korta öron och inte ser ut som prinsESSan Almi som har långa öron och kort näsa. Nu är jag riktigt stolt över den jag är och jag har fått en föraning om hur snygg och ståtlig jag kan komma att bli. Hoppas jag blir lika snygg som mina besökande släktingar.


Nu tänker jag bjuda på lite filmtajm där jag leker med mina besökare. Den här filmen är till dig Erik, med många blöta nospussar från din kompis Brolle-Lassie.