Stora och Lilla ESSingen

Så var det dags att ge sig ut på en rejäl resa. Matte förklarade att vi skulle till Stora och Lilla ESSingen. Jippiiii tänkte jag, det måste ju betyda att jag ska få träffa prinsESSan Almi och lilla Erk. Det är ju såklart dem som matte kallar Stora och Lilla ESSingen.

När vi kom fram så fanns inga långörade att skåda. Där fanns däremot Kakan som talade om att jag nu befann mig på Stora Essingen, en ö inne i Stockholm. Mäkta förvånad blev jag.
För att komma in till Kakan måste man gå i trappor, det var jag en baddare på. Tyvärr tyckte jag att det såg aningen högt och riskabelt ut att gå nedför sedan. Mattarna fick turas om att bära mig när jag ville ut. Men så till slut så orkade de inte mer utan sa att om jag går själv så får jag gräddstekta kycklingfiléer när jag kommer ner – och det säger man ju inte nej till. Efter det så gick jag ner själv varje gång, det var ju plättlätt!


Där i huset bodde flera extremt små och vingliga tvåbenta. En av dem pussade mig på nosen flera gånger för hennes mamma sa att hon pussar på allting hon tycker är sött. Då är det ju klart att hon måste pussa på söta och gulliga mig.


Eftersom det var en ö så kunde jag inte undgå att komma i närheten av vatten på mina promenader. På kvällen såg det lite mystiskt ut när det var sådär svart. Bestämde mig för att inte ta något nattdopp.



Måste erkänna att det var rätt vackert med vattnet som glittrade i solskenet. Jag njöt på bryggan tillsammans med ett gäng änder. Men stopp där PrinsESSan och ni andra långörade Grupp-8-hundar, tro inte att jag har kapitulerat och tänker bli någon vatten- eller fågelhund inte, jag är fortfarande en stolt Grupp-1-hund.


Måste säga att det är ansträngande att vara på resande fot, man behöver mycket godis….


… och en skön sovplats. Hade visserligen tagit med en av mina egna bäddar och fått två gosecollies av Kakan, men jag låg helst på mjuka sammetsbädden som Kakan fixat.