Prinsessfin - rosa klär mig

Har varit på ännu mer semester. Den här gången bar det av ner till mattes barnbarn i Linköping. Eftersom vi skulle fira deras födelsedagar kunde jag ju inte komma ner och se ut hur som helst så jag stannade hos Kakan och tog mig en ordentlig schamponering med mitt Jean Peau schampo. Herregud vad ansträngande det är att bli ren, alldeles varmt och ångigt blir det ju i duschen. Här har jag slängt mig ner halvblöt för att vila med Kakans dator som kudde.

I Linköping hittade jag en underbar boll som såg ut som en melon, den var sanslöst bra att spela med. Näst efter flickor är min stora kärlek just bollar, helst stora som fotbollar. Jag är faktiskt riktigt duktig på fotboll. Snabb i vändningarna och bra på att hoppa högt och nicka eller brösta ner dem, och ibland också att hoppa och fånga de stora bollarna direkt i munnen. Jag fick nästan alla att spela fotboll med mig flera gånger om dagen. Det är det som är bra med att ha en stor flock, alltid är det någon man kan förmå att leka med en.

Nu tycker jag såhär att när man har främmande som kommer på besök så åker man väl inte själv iväg. Och måste man absolut iväg så tar man väl med sig främmandet? Det visade sig att lilla A skulle iväg på ett spännande Prinsesskalas och att jag inte fick följa med för att jag inte hade några prinsesskläder. Men jag visste att på ett sånt kalas vankas det massor av godsaker så jag gav mig den på att jag skulle följa med. Grävde i deras utklädningslåda och vips så hade jag hittat prinsesskläderna. Visst ser vi väl ut som två riktiga tjusiga prinsessor va? Jag är själv riktigt nöjd med resultatet. Tyvärr fick jag helt omotiverat ändå inte följa med…

Då får jag väl ordna det lite fint för mig själv hemma då tänkte jag och satte upp prinsesstältet, men det blev liksom inte riktigt detsamma.

Eftersom jag inte fick följa med på några kalas sa jag till dem att jag faktiskt bara är 14 månader och också måste få göra nåt kul. Då tog de med mig på en långpromenad bort till området Valla där man kan leka och titta på djur.

På vägen dit träffade vi på den här lilla underliga krabaten. Han berättade att han och hans släktingar flyttat i stora svärmar hit till Linköping, och så visade han mig hur han kunde spela högt och ljudligt. Mattarna tyckte att han var lite småläbbig när han flög omkring, och ärligt talat tyckte jag inte att han var så kul heller.

Några roligare figurer var de här krulliga rackarna. Kände genast att jag ville komma in i deras hage, vi hörde ihop på nåt sätt. Någon slags urgen vaknade till liv djupt inne i mig, kanske var jag menad att jobba med de här krullisarna. Tyckte inte de skötte sig så bra, de var alldeles för utspridda till att börja med. Tyvärr hann jag inte ordna det för vi skulle ju vidare till Valla.

På Valla började vi med att titta på några grabbar och tjejer som kallade sig för getter. De hade stora farliga horn så dem ville jag inte umgås så mycket med.


Fåglar däremot gillar jag skarpt. Men det var väligt vilka stora exemplar de hade här nere. Gässen och änderna hade jag inte haft något emot att gå in och få lite ordning på. De var däremot inte så förtjusta i mig för när jag kom nära satte de igång och väsa något förfärligt, men jag stog lugnt kvar för man måste ju passa på och studera dem när det är så sällan man ser såna. Tupparna och hönsen var det ett fasligt kacklande och kuckelikuande på. Inte heller de blev speciellt förtjusta i mig.

Vi avslutade med att titta på kaninhoppning. Det såg riktigt roligt ut. De var duktiga även om jag är säker på att om jag hade fått ställa upp hade jag vunnit en dundrande seger. Försökte övertala matte att skaffa en liten kanin åt mig, men hon vägrade blankt. Hon sa att det var för att hon ville ägna all sin tid och kärlek åt fantastiska mig.

Var fortfarande lite trumpen över att inte ha fått gå med på Prinsesskalas så jag tjatade till mig att få åka och titta på vackra flickor på utställningen i Norrköping. Tyvärr kom vi för sent för att få se collieflickorna för de hade redan visat sig. Det fanns gott om andra sorters flickor för mig att spana på så jag hade gärna stannat.

Mattarna var besvikna på att de hade missat colliesarna så de tog med mig och vände hemåt ganska snabbt. Svängde förbi ett köpcentrum och shoppade ett halsband till mig och lite McDonald’s hamburgare, dem gillar jag skarpt. Där fanns också den bästa häst jag hittills har träffat, den stog alldeles stilla och luktade ingenting, fantastiskt fin typ tycker jag.

På hemvägen från Linköping stannade vi på Cloettafabriken och mattarna hamstrade något som kallas choklad. Tydligen inget som jag fick äta, men det gjorde inget för jag hade packat eget godis.