En hel massa klickande

Jaha då var man en vinnare igen då. Den här gången har jag, eller ja okej då Kakan, vunnit en grej. Det var i tidningen Hundens Värld (gratis! på webben) som hon kammade hem boken ”Klickerträning för nybörjare” och som bonus tre klickers. Så nu ska här klickas så det står härliga till. Kanske jag får ännu fler läsare nu också av min eminenta blogg när de lade ut hela den här stora annonseringen i senaste numret.


Dessutom fortsatte dagen med att hon sprang på den första boken om mig för bara en guldpeng. Tänk att någon redan har hunnit skriva en hel serie om mig. Jag är bra fantastisk jag.

En guldkantad dag i Borlänge

I helgen drog jag och mattarna till Borlänge. Eftersom det var i längsta laget att resa på en och samma dag tog vi det lugnt och åkte upp redan på fredagen och sov på ett superfint vandrarhem som heter Vassbo vandrarhem.


Utanför vandrarhemmet fanns en massa hästar. Jag är inte alls van vid sådana men jag vågade mig faktiskt ända fram även om jag hoppade en meter bakåt i början så fort de rörde på sig. Men det är bra att vara rädd om sig, de hade faktiskt rejäla fötter med skor på. Det hade säkert gjort svinont om de trampat på mig, det brukar ju göra ganska ont bara mattarna trampar på mig de klantskallarna.


Så blev det lördag morgon den 19 juni. En speciell dag för mig och en speciell dag för en viss prinsessa och hennes prins. Som tur var hade vi åkt och kollat efter Borlänge brukshundklubb kvällen innan och det hade varit rejält svårt att hitta dit. Vi hade nog missat alltihop om vi inte hade gjort det för kartan vi hade fått var urusel. När vi satt upp tältet och fixat lite så kom min halvbrorsa Lincoln – Fancymore Thief of Heart, en riktig liten goding hörde jag att tjejerna viskade när han gick förbi.

Jag och Lincoln fick hälsa på varandra för första gången. Gav honom några snabba tips på hur han skulle uppföras sig i ringen. Men det visade sig att han och hans matte var väldans väl samspelta och att han skötte sig exemplariskt. Tusen gånger duktigare än vad jag själv var i den åldern måste jag erkänna.

När alla bebisarna var klara och hade fått sina rosetter var det dags för mig. Måste bara säga att jag tyckte det var väldigt konstigt att de ställde upp alla tik- och hanbebisar i samma lineup och sedan gav dem priser i en lång rad ett, två, tre osv. Då blev det ingen BIR-valp som gick vidare till finalerna, väldigt skumt. Nåväl, över till MIG. Domare för dagen var Zorica Salijevic och domaraspirant var Micael Johansson som jag ju träffat förut när jag svängt mina lurviga i vänstervarvet. Micael satte sig obetänksamt på huk för att kolla mina tänder. Jag tog det som en signal till att han ville kramas och försökte genast klättra upp i hans knä. Den charmoffensiven gick hem och jag fick CK och CERT. Den enda hunden för dagen med CK faktiskt. Domaren sa ”He made my day!”

Eftersom jag var den enda med CK blev jag bästa hanhund och sedan blev jag BIR också eftersom tikarna hade åkt ut allihop. Matte tyckte det var kul att få känna på hur det var att ta emot alla rosetterna eftersom det var Kakan som tog emot min förra CERT-rosett.

Alla som träffar mig tycker att jag är en riktig charmknutte. Domaren kunde inte hejda sig utan när hon delat ut mina rosetter stannade hon och kramade och klappade på mig en massa. Jag är en riktig goskille jag.

Men hua vilken lång dag det blev där i solen. Det var som att all luft gick ur mig där på eftermiddagen så jag smög in i tältet och lade mig och laddade batterierna inför BIS-finalen. Mycket praktiskt att ha med sig ett eget hus.

Så var det till slut dags för BIS-finalen. Det var jag och tio andra hundar av olika raser som tävlade mot varandra. Matte sprang nästan två varv med mig men började ganska snabbt springa sakta och konstigt. Som tur var skulle vi stanna och ställa upp oss och Kakan kunde springa fram och fråga vad som var fel. Då hade mattes knä pajat så Kakan fick sätta på sig hennes jacka med nummerlappen och ställa upp mig. Sedan var det dags igen för oss alla att springa några varv. Jag sprang som en galning för jag tyckte det var ganska läbbigt med så många stora killar runt mig. Hade en kuperad skitgrym doberman pinscher som flåsade mig i byxorna. När vi allihop ställt upp oss igen pekade domaren ut några som fick stanna kvar. Jag var en av dem som var kvar, sex andra hade skickats ut. Kakan hade bara ögon för mig så hon förstog inte att vi var fem kvar som skulle dela på fem BIS-platser och att detta innebar att jag skulle bli placerad. Men det började gå upp ett ljus när domaren skickade iväg femman och fyran till deras prispallar. Efter ytterligare en liten stund blev vi skickade till tredjeprispallen. Så himla chockade och nöjda och glada var mattarna. Här ser ni mig och Kakan när vi står på BIS-3 platsen precis efter den kuperade dobermanen. Tyckte det var säkrast att ha honom där på tvåan så jag hade uppsikt över honom.

Hundmat, hundgodis och ett paraply blev dagens vinster. Den bästa rosetten tyckte mattarna var den blågula som visar att jag har fått ett till CERT. Lite snopet var det när vi inte fick någon BIS-3 rosett, de hade glömt att beställa sådana och även CK-rosetterna hade fallit i glömska. Men de var snälla och sa att om vi lämnade in nummerlappen så skulle de skicka de två rosetterna till oss. Nu har jag en rosettvägg hemma och där skulle det faktiskt passa bra med en sån däringa gul BIS-3:a tror jag.

Lincolns matte försökte få mig att ställa upp mig snyggt så att hon kunde ta några fina kort. Det var inte det lättaste tror jag för jag var jättetrött nu igen och ville bara gå till buren i bilen och sova. Men hon var ihärdig och fick faktiskt ihop ett par tjusiga bilder. Ja i och för sig, alla bilder som innehåller mig brukar ju bli tjusiga. Börjar med att visa er min högra sida.

Sedan har vi den bländande sköna vänstersidan, även kallad domarsidan eftersom det alltid är den jag har mot domaren när jag vänstervarvar. Inte illa om jag får säga det själv. Mattarna hälsar och tackar för de bedårande bilderna.

När jag äntligen, efter vad som kändes som hundra timmar i bilen, kom hem slängde jag mig ner innanför dörren och slocknade. Vägrade röra mig och muttrade missnöjt om någon störde och var för högljudd. Herregud en sådan vacker varelse förtjänar lite vila efter sådana prestationer som jag åstadkom idag.

Nästa dag skulle jag ställa upp på fotosession igen. Men jag sa att jag vägrar hålla på och tjafsa och ställa upp mig fint. Jag blir precis lika bländande när jag sitter ner. Och visst hade jag rätt, ett tjusigt kort på mig och mina två CERT va?

Avslutar här med kritiken, eller snarare berömmet, från domaren: ”Rastypiskt huvud. Mycket elegant nacke – stark, muskulös. Elegant kropp. Mycket goda vinklar. Bra i rörelser, bra pigment och pälskvalitet. Bra temperament. Utmärkt i ringträning.”

Andra raser

Nu ser jag att jag tydligen ligger efter med bloggningen. Det blir lätt så när man är ligger ute på vägarna en massa helger.

Sista lektionen på Anatomikursen som Kakan har gått nu i vår fick jag tyvärr inte följa med. Hon sa att alla fick ju klämma och titta på mig förra gången jag var där och visade upp mig så den här gången ville de kika på andra raser. Jag köpte väl det då, men jag fick lite bilder på dem som blev insläppta sista gången som jag tänker dela med mig av.

Här har vi först och främst kursernas övervakare, de tuffa mopskillarna Quattro och Toddy. Två superchampions och tillika avelshanar som hänger med sin matte, kursledaren, på alla lektioner om de inte var iväg och jobbade (gjorde bebisar fattar ni väl). På sista lektionen var de med men fick vara kopplade eftersom det var så många andra vovar i rummet.


Kakan fick äran att hålla koll på Quattro. Han skötte sig bra och tog ett graciöst språng upp i en stol för att ha bättre överblick.


Ett annat charmtroll var en 1-årig Prazský krysarik tik. Hon fick sitta på bordet och till och med gå omkring i böckerna, det skulle aldrig jag få göra kan jag säga. Jädra kinkiga mattar man har.


Lilltjejen var tydligen inte så liten, utan 26 cm hög vilket var lite mer än man fick vara.

Kakan blev lite småförtjust i den här lillan eftersom den hade många likheter med en ETT (English Toy Terrier) som ju Kakan fastnat för. Här kan jag i och för sig hålla med om att PK:n ser rätt söt ut.

Nästa hund som skulle visas upp och undersökas var en schäfer. Hon hade just lämnat sin första valpkull hos Försvarsmaktens hundtjänstenhet och flyttat tillbaka till sin nya fodervärd. Hon var en bruksschäfer och såg inte alls ut som en utställningsschäfer eftersom hon var avlad för att kunna jobba. Hon var av den lite ovanligare grå färgen, väldigt tjusig tyckte deltagarna. Dessutom kunde hon visa upp flera skojiga trix och fin lydnad. T.ex. så höll husse handen som en pistol och sa ”Poff”. Då kastade hon sig ner på sidan med sidan av huvudet mot marken och var död, mycket uppskattat trick att titta på.

En hundras som ingen hade sett i levande livet förut representerades av den treåriga Podenco Canarion "Galán de canera de Mouclem". Den är det enda exemplaret i Sverige. En jakthund som inte får jaga här eftersom den typen av jakt är klassad som hetsjakt här. Den jagar främst kaniner som den fångar och biter ihjäl och sedan lämnar över till sin ägare. En väldigt ståtlig hund som alla tyckte det var spännande att höra om.

Sedan var det dags för en riktig liten tuffing. En 3 månader gammal pomeranian som minsann sa till alla de stora hundarna, inklusive de tuffa mopskillarna att de skulle veta sin plats.

Så var det slut på kursen för Kakan den här terminen men till vintern har hon två nya att se fram emot.

Diplomerad

Nu är Kakan klar med ytterligare två av kurserna på SKK:s Hunduppfödarutbildning. Den här veckan fick hon ut ett diplom för kursen Anatomi och ett för kursen Parning och valpning. Nu får hon vänta ända till november/december innan de två sista kurserna går. Det är bra det för då har hon hela sommaren och hösten att ägna sig åt härliga mig.

Bollar och viltspår

Jag och Kakan bestämde oss för att ha rolig kväll och jag fick välja vad vi skulle göra. Eftersom det är fotbollsfeber i övriga världen och inte bara hemma på min tomt så tyckte jag att det var perfekt att haka på den trenden. Det blev alltså en hel del fotbollsspelande ute. Sedan hade Kakan med sig en rolig boll med massa smaskigt godis i som jag kunde spela med själv inne. Den var lite bångstyrig för ibland släppte den ifrån sig tre godisar på en gång för att sedan tvinga mig att rulla den flera varv runt hallen för att sedan bara släppa ifrån sig en ynka en. Fast jag gillar den ändå.

Svensk Vinnare i Avesta

I helgen var jag och mattarna i ett soligt och fint Avesta för att jag skulle ställas ut på Svensk Vinnare 2010. Det var ett bra val av utställning tycker jag, alla utställningar där Uppfödarmatte är med är fantastiska nämligen. Jag älskar henne mer än jag kan beskriva, vi har verkligen en speciell relation jag blir kramgalen så fort jag ser henne.


Snacka om tur vi hade när vi valde tältplats. Precis bredvid oss slog nämligen värsta donnan ner sina grejer. Det var superläckra Ida – Skyelice A Plumeria Lei. Kakan har tjatat om Ida länge men jag har väl inte riktigt förstått hur fin hon var förrän jag såg henne. Vi hade dessutom massor gemensamt. Hon har tävlat i viltspår och fått ut sitt championat där så hon kunde ge mig lite tips. Ägnade rätt stor del av dagen åt att insupa Idas skönhet.


Så blev det dags för mig att bege mig ut i stora ringen. Den här gången var det mitt andra försök att tävla i Öppen klass. Jag var yngst av alla så jag hade inte så stort hopp på rosetter. Pappa var dessutom framför mig. Här ser ni mig vänta så fint på min tur medan pappa Jaeger visar upp sig.


Domare Norman Deschuymere från Belgien kollar in mina tänder. Han gillade inte riktigt mig för jag åkte raskt ut. Hade inte tillräckligt mycket substans tyckte han. Jag är faktiskt i tanigaste laget och har legat på latsidan med muskelträningen under senaste tiden så det var väl inget att klaga på egentligen och så var jag ju som sagt yngst. Tydligen ska colliegossar växa till sig och börjar mogna först när vi är runt 3-4 år gamla. Får nog återkomma till ringarna då istället. Men jag kör klart de ringar jag har anmält mig till den här sommaren ändå.

Blev ärligt talat inte ledsen alls för att jag åkte ut så snabbt, det betydde ju bara att jag fick mer tid med Ida.

Kakan fick ett ryck och drog iväg med mig bort till en ring där det visades English Toy Terriers (ETT). Fattar inte att hon inte kan inse att det bästa man kan ha är en collie, det är liksom ingen vits med att kolla på nåt annat. Här fick vi i alla fall se de två killarna som tävlade. Ettan till vänster är Zirlean Will Turner (unghund) som vann hela klabbet med BIR, CERT och CACIB, den andra är multichampion och världsvinnaren Pikiruusun Armas Ottopoika. Tjejerna fick inte Kakan kolla på för jag höll på att förgås av oro att vi skulle missa när alla colliebrudarna tävlade så jag tvingade henne att återvända till collieringen.

Okej, här är en till bild på Pikiruusun Armas Ottopoika.

Hann tillbaka för att spana in tjejerna. Här är de flickor som domaren valde ut till de allra snyggaste. Visst är de fina!?!

Det blev alltså inga rosetter för min del utan det enda jag fick med mig hem var den här nyckelringsgrejen som alla som deltog fick.

Mattarna var lite småknäckta så de stannade vid en megastor godisaffär för att tröstäta. Eftersom Kakan hade bestämt sig för att inte äta godis före semestern fick hon bara gå med in och titta på alltihop. Hon var mäkta stolt över sig själv när hon inte köpte nåt och nät hon lyckades tacka nej när matte bjöd. Men samtidigt satt hon där och undrade varför man bestämmer såna där saker egentligen.

Var svintrött när jag kom hem och somnade som en klubbad säl. Hörde långt bort hur mattarna skrattade och sa nåt om att jag sprang i sömnen.

SCK på Mälaröarna

I lördags var jag på Mälaröarna på utställning som Svenska collieklubbens Östra lokalområde hade ordnat så fint. I år hade de beställt sol, det tackar vi särskilt för eftersom de förra året hade beställt en massa ruskigt regn. Längst till vänster har vi byggt upp mitt utställningshus som är orange.


Började dagen med att gå och spana in de tjusiga rosetterna. Den där längst upp till vänster kom jag fram till att jag nog skulle passa rätt bra i, i alla fall om jag kombinerade den med en sån där blå/gul. Förra året gick det ju riktigt bra här då fick jag mitt första CK och vann Juniorklassen och sedan blev jag även Bästa Junior då jag vann över juniortiken, tyvärr var det inga pokaler eller rosetter till Bästa Junior förra året som det var i år. Pappa blev BIS och fick sitt tredje CERT då.


Jag satsade ordentligt på att vara snygg och riktigt glad i ringen. Här har matte ställt upp mig och domaren håller som bäst på att skriva om hur snygg jag är.


Tyvärr måste det ha blivit något slags missförstånd för jag fick inte en endaste rosett. Felet var att jag visade alldeles för tydligt hur glad jag var, speciellt så hade jag visat det med svansen och det gillades då rakt inte av domare Ingrid Hein från Estland. En hel massa andra hade också varit på tok för glada idag och skyfflades raskt ut ur ringen av Fru Domare. Kände mig deppig ett tag och låg och surade i skuggan av mitt tält men ganska snart piggnade jag till igen när jag fick se tjejerna börja svänga sina lurviga i olika klasser. Matte däremot verkade ganska knäckt och bestämde sig för att jag bara ska få vänstervarva de utställningar som är bokade denna sommar men att jag sedan ska få stanna hemma. Det tycker jag är lite tråkigt för jag vill ju gärna komma iväg och få träffa lite snygga tjejer. Matte blev dock lite gladare när en tjej som var där från Tjeckien med sin championhane (BHKL 2) kom och ville ta porträttbilder av mig för jag hade så enormt vackert huvud och vackra färger där sa hon.


Här är de två långhåren som Fru Domare tyckte var snyggast. Till vänster ser vi BIM Angeleye’s A Silver Snow Cloud “Cosmo” och till höger BIR Steadwyn Most Ravishing "Moa". De var verkligen supervackra. Cosmo slog mig på min första officiella utställning, han har verkligen ett fantastiskt steg den killen.


Till slut blev det dags att dela ut den där jättestora rosetten som lilla jag hade siktat in mig på. Det blev Steadwyn Most Ravishing som tog hem den röda BIS 1 rosetten medan den blå BIS 2 rosetten tilldelades korthårstiken Kari’Dahls Jolin Jade.

Som plåster på såren köpte vi ut lite grejer för de där gratiskupongerna vi hade fått till Bromma zoomarknad. Det blev en gratis sax till tassarna och en aktivitetsboll som man lägger godis i för endast tio kronor, och så hade vi en annan kupong som gav oss Eukanubas sensitive foder på 2,6 kilo gratis. Det fodret ska jag ha som godis när vi tränar. Lite gladare blev vi av allt detta i alla fall. Nu ska vi ladda för vänstervarvande nästa helg igen då jag ska få träffa min uppfödarmatte, det längtar jag verkligen till. Ja, kanske inte just vänstervarvandet men till att krama uppfödarmatte.

Min nya kompis Tummen

Kände att jag behövde förnya mig lite på kompisfronten så jag tog och skaffade mig en ny vän. Han heter Tummen. Här är vi tillsammans. Han har jättemysiga armar och ben som han låter mig nagga på.

Tummen är en kändis som har haft ett eget TV-program minsann. Här finns ett av hans program som ni kan kolla på:

Vanligaste orden i Standarden

Tog och körde hela texten från FCI-standarden för långhårig collie i programmet Wordle för att se vilka ord som förekommer flest gånger. Den är bra på att ta bort stoppord som ”och, eller, den, en” osv. Här är resultatet:



Det här andra programmet som heter Tagxedo gör coola former men kan inte ta bort stopporden. Med det blir resultatet såhär:

På anatomikurs

Kakan går nu Anatomikursen på SKK:s hunduppfödarutbildning och på lektionen i går kväll skulle hon och ett par till ha med sig sina hundar.


Jag ställer såklart upp när man frågar efter en vacker colliegosse att titta på. Det var jag och en labradorkille och en huskytjej och så var det shetland sheepdogen Saga som jag ju träffat förut. Läraren och några av de andra klämde på alla mina vinklar och diskuterade hur jag såg ut där under all bedårande päls. Sedan fick jag springa fram och tillbaka i olika tempon för att de skulle bedöma i vilken fart jag tog mig bäst ut, mycket lärorikt nu när jag är mitt i utställningssäsongen. Fick lite andra supertips på hur man ställer ut sig allra bäst också. Här ligger jag inne på STOKK och lyssnar när de pratar vinklar och grader.